Arkivarie Andreas Manhag förevisar Wåhlins ursprungliga ritningarna för Kapitelhuset.
Lennart Jonson, Stig Alenäs, Elisabet Göranson, Erik Claeson, Thomas Björkman, Owe Samuelsson & Gunnar Ljungman i Domkyrkoarkivets bibliotek.
Onsdagen den 7 september välkomnades vid av arkivarie Andreas Manhag till det relativt nyöppnade Domkyrkoarkivet och Skånes kyrkoarkiv. Efter en kort introduktion till arkivets historia och ställning - endast en del av arkivet sorterar under Riksarkivet som en följd åtskiljandet mellan stat och kyrka år 2000 - leddes vi från biblioteket in i själva arkivet.
Här förevisades bl.a. originalritningar och teckningar av domkyrkoarkitekterna Carl Georg Brunius (1792–1869), Helgo Zettervall (1831–1907) och Theodor Wåhlin (1864–1948). Särskilt intressant var teckningar av domkyrkans interiör som den såg ut innan Brunius "restauration", bl.a. avbildningar av den lektoriemur som skiljde högkoret från resten av kyrkan och som revs 1833.
Deltagarna var överens om att detta var ett givande besök och en riktigt skattkammare för den lokal- och byggnadshistoriskt intresserade.
Anna Minara Ciardi, ordf.
Historiska museets chef Per Karsten berättar om Winstrups mumifierade kropp
Drygt tjugo av sällskapets medlemmar fick vara med om ett historiskt ögonblick när man fick möjligheten att möta renässansmänniskan och biskopen Peder Winstrup i form av hans mumifierade kropp och genom historiska museets chef Per Karstens föreläsning. Winstrup var mannen som tog initiativ till att Lund fick ett universitet för cirka 350 år sedan. När kistans lock lyftes av låg mannen som led av artros, hade tandvärk och gallsten framför våra ögon. Winstrup var av genomsnittlig medellängd för sin tid 170,4 centimeter. De inledande undersökningarna har bland annat visat att han var sängliggande en längre period innan han dog 74 år gammal.
År 2012 godkände länsstyrelsen Domkyrkans begäran att flytta Winstrups kista från kyrkan till Norra kyrkogården. Samma dag som Per Karsten läste beslutet föll hans blick på ett tidigare bortglömt foto från öppningen av Winstrups kista på 1920-talet. Bilden visade en ovanligt välbevarad kropp, vilket väckte nyfikenhet och gjorde att man nu startat en större tvärvetenskaplig forskning än man först tänkt. För att kroppen ska kunna bevaras för framtida forskning krävs, dels en noggrann dokumentation så att framtiden vet vad man nu kommer fram till, dels att Winstrup inte jordas på Norra kyrkogården i Lund utan återbördas till Lunds domkyrka. Domkyrkan tycks vara en ideal plats med lagom temperatur och fuktighet för att bevara en person som narturligt blivit mumifierad. Var Winstrup kommer att vila efter slutfört projekt är ännu inte bestämt. Dock uttrycket biskop Johan Tyrberg vid en presskonferens: ”Det finns fler utrymmen i Domkyrkan än vad man kan ana”.
Stiftshistoriska sällskapet kommer att på olika sätt följa och uppmärksamma forskningen kring Peder Winstrup under de närmaste åren.
Jan-Olof Aggedal, ordförande (text och foto)
Välbevarade och välsydda handskar med minimal tidspåverkan.
David Gudmundsson, Karin och Carl-Gustaf Andrén inspekterar noga biskopens välbevarade skägg.
Peder Pedersen Winstrup, född den 30 april 1605 i Köpenhamn, död den 28 december 1679 i Lund, var biskop i Lunds stift 1638–1679. Han adlades i Sverige 1658.
I Sydsvenska Dagbladet kan vi 2015-10-26 läsa om hur planerna för Peder Winstrups begravning ser ut. Läs mer här.
Copyright © All Rights Reserved.